"Redan på vikingatiden fanns s.k. ledsagare (ledsaghi), d.v.s. en person som säger var leden går. I Skipsmålabalken från 1350–57 deklareras att ”Nu leger man ledsagare, som skall säga dem led (farled).
Säger han sig vilja låta dem utan någon skada segla öfver sjön, dit resan är bestämd, och sätter han sedan på grund, och få skada deraf, då äga de makt över hans liv.” Yrket var således långt ifrån riskfritt, må vara att passusen avslutas med förbehållet ”överfaller dem sjögång och våldsam storm, då är han ansvarsfri från skada.”.
Av gamla stadslagar från 1300 och 1400-talen framgår att ledsagarna då ännu ej stod i någon myndighets tjänst utan var personer, som på eget bevåg åtog sig att lotsa fartyg.
Omsider bildade dessa herrar ett särskilt skrå med säte i Kalmar, vars medlemmar åtog sig lotstjänst mellan Tyskland, Köpenhamn, Östersjöhamnarna och Elfsborg..."
